November 19, 2014
Tänk som ett Freak!
Skulle du vilja kunna tänka lite annorlunda, tänka mer, tänka friare och kanske till och med tänka galet – som ett freak?!
Självklart vill jag det – vem vill inte vara en kreativ entreprenör som lyckas med alla sina idéer, men hur gör de?
”Jag vet inte”, tre enkla ord som för många av oss är otroligt svåra att säga. Det är också en av de starkaste begränsningarna till att börja tänka fritt och kreativt. Första steget till att lösa ett problem är att erkänna att det finns ett problem.
Med en artikelserie i New York Times som sen blev boken Freakonomics slog Steven D. Levitt och Stephen J. Dubner hål på många myter, outtalade sanningar och ’bevisad’ fakta som inte var så bevisad. New York-polisens tidigare hyllade nolltolleransstrategi på 90-talet kanske inte var så framgångsrik. Tack vare avancerade matematiska modeller och tunga statistikkörningar kunde Levitt och Dubner visa att det enda klara sambandet till att brottsligheten i New York gick ner var förändrade abortlagar på 70-talet. På samma sätt visade de att mäklare alltid tar längre tid på sig när de säljer sina egna fastigheter, att sumobrottare visst har läggmatcher och att de som fuskar på nationella prov är lärarna.
Nu har de skrivit en bok om att tänka annorlunda, att tänka lite … freakigare. (på svenska)
Och vad var första steget för att kunna komma fram till att saker inte är som de ser ut – ”jag vet inte, låt oss undersöka”.
Gå till roten av problemet, ställ frågan ”varför?” så många gånger att du till slut kanske kommer på grundorsaken till problemet. Lös de små problemen, det är de som bygger upp de stora problemen. Det är i det lilla som sanningen till det stora finns. Strunta i de enkla snabba lösningarna, de är falska och fel. Vill man lösa ett problem tar det tid och kraft, de enkla problemen är redan lösta, sen länge.
Tänk som ett barn, det sägs att barn är bäst på att avslöja trollkarlar. Vuxna vill avslöja tricket, barnen vill bara veta hur trollkarlen gör, de är mer prestigelösa. Dessutom ser de ofta tricket från ett lägre perspektiv, vi måste lära oss att ändra och använda flera synsätt.
På flera företag som jag har jobbat på har det funnits incitamentprogram för idéskapande. Oftast har det resulterat i att hemlighetsmakeri och avundssjuka tar över, vilka är dödssynder för en kreativ miljö. Idéer föder idéer, en trygg och prestigelös miljö genererar kreativitet. Börjar det betalas ut incitament blir det lät suboptimering. Bästa sättet att främja vargen är att sätta ett pris på dess huvud – ni ska få se hur många som börjar att föda upp vargar….
Vågar du ge upp? Vi har länge fått oss itutade att man aldrig ger upp, men är värt det? Varför ska man lägga ner energi på omöjliga uppgifter, alla idéer är inte gångbara. Ett mantra från Sillicon Valley är att det gäller att misslyckas fort, och misslyckas billigt. Det ligger en hel del i det för om du tänker som ett freak har du så många bra idéer att det inte känns som en förlust att överge någon, det känns bara som en lättnad.
Alltså:
• Våga säg ”jag vet inte” – det kommer att generera nyfikenhet och möjligheter.
• Gå till roten med problemet, våga se problem som inte alla andra ser, bryt ner frågeställningen och lös delproblemen.
• Tänk prestigelöst, tänk som ett barn.
• Byt perspektiv, förutsätt att ingen är som du. Då blir det dessutom lättare att övertala andra.
• Lär dig konsten att ge upp, gör det inte för snabbt, men gör det – det finns andra möjligheter att jobba med!
Och till sist – ta dig tid till att tänka.
George Bernard Shaw, grundaren av London School of Economics, pekade på problemet för länge sedan. ”Få människor tänker fler än två till tre gånger per år. Jag har blivit internationellt känd genom att tänka en till två gånger i veckan.”
Tags: